Kvarken

Redaktör: Cecilia Aarnio. Efter Anu Hakalas artikel Merenkurkku

Kvarkens unika former

Skärgårdslandskapet runt Kvarken, som ligger söder om Bottenviken, har fått sina unika former till följd av den isostatiska landhöjningen som initierades av den förhållandevis snabba glaciärisens avsmältning, samt till följd av de glaciala jordartsformationerna som avsattes av den senaste inlandsisen för ca 10 000 år sedan. På grund av de välpresenterade glaciala formationerna i området, utgör Kvarken tillsammans med Höga Kusten, som ligger på den svenska sidan, ett naturligt världsarv. 

Områdets kraftiga landhöjning

Kvarken och Höga Kusten är således ett av de främsta områdena på jordklotet där en isostatisk landhöjning kan observeras. Landskapet i skärgården reser sig ungefär 8 millimeter i året, vilket är en av de snabbaste isostatiska landhöjningarna någonsin. Den totala landhöjningen på 294 meter i kustområdet vid Höga Kusten är den största isostatiska landhöjningen i världen.

I Bottniska viken växte glaciärisen upptill tre kilometers tjocklek, vilket bidrog till att jordskorpan trycktes neråt ca 800-1 000 meter. I takt med att ismassorna smälte, började jordskorpan resa sig till följd av isostasi (jordskorpans strävan till jämviktsläge).

I famtiden kommer landskapet att fortsätta stiga med uppsakttningsvis 100-125 meter. Om drygt 2 000 år kommer Bottenviken att bli Bottensjön eftersom Kvarken vid denna tid inte längre kommer att befinna sig under havsytan.

Moränbildningarna formar landskapet

Moränbildningarna som bildades till följd av den senaste glaciärisen, har bidragit till de unika landformationerna runt Kvarken. De Geermoränryggarna, som är allt mellan hundra meter till en kilometer långa, förekommer i stora svärmar i Kvarken. Moränryggarna är i medeltal 5 meter höga och ligger parallellt med varandra, vinkelrätt mot isens rörelseriktning. Ovanifrån ser De Geerformationerna ut som stora tvättbrädor.

Förutom De Geermoränformationer omfattar kvarkenområdet även stora Rogenmoränryggar. Likt De Geermoräner ligger de avsevärt större Rogenmoränerna, som är 10-15 meter höga, 50-200 meter breda och upptill en kilometer långa, vinkelrätt mot isens rörelseriktning. I motsats till De Geermoräner, som bildas vid glaciärisens rand, bildas Rogenmorener under det dynamiska istäcket. I somliga fall kan Rogenomoränformationer påminna om två sammanvuxna kullar, vilket kan bero på att Rogenmorän ofta förekommer i samband med den kullmorän.

De glaciala landfomerna drumliner är avlånga valryggsliknande moränformationer, vars längdsträckningar speglar inlandsisens rörelseriktning. De största drumlinerna i landskapet kring Kvarken är ungefär 5 till 10 meter höga, några hundra meter breda samt ställvis upptill en kilometer långa. Drumlinerna i kvarkenområdet förekommer vanligtvis i små klungor.

En gammal berggrund

Berggrunden i kvarkenområdet formades för ungefär 2 000 till 1 300 miljoner år sedan. Sedan dess har berggrunden nötts ner till följd av erosion och vittring samt övertäckts av sedimentlager som i sin tur har eroderat och sköljts bort under årmiljonernas lopp. Dessa unga sediment som har avlagrats pånytt påträffas fortfarande i landskapsområdena kring Bottenhavet och Bottenviken.

Källor

Andréasson, P., 2006, Geobiosfären. Studentlitteratur. 604