Basfakta om jorden

Redaktör: Anna Johnson, november 2021. Efter Mikko Turunens artikel Perustietoa maasta.

Hurdan är jorden?

Jorden (på latin: Tellus) är den tredje planeten i vårt solsystem räknat från solen utåt. Jorden blev till samtidigt som de andra planeterna för ungefär 4,6 miljarder år sedan. Vår jord är en stenplanet till sin sammansättning, och det är också den enda planeten i solsystemet där man hittills hittat vatten i flytande form. Ungefär 70% av jordens yta är täckt av vatten. Utan vattnet skulle det inte finnas liv här. Andra förutsättningar för livet på jorden är en lämplig temperatur, lagom mycket solljus och att det finns syre i atmosfären.

Grundläggande information om planeten Jorden

Jordens omkrets är omkring 40 000 km, radien är lite under 6 400 km. Jordens omloppsbana kring solen är elliptisk vilket leder till att avståndet mellan jorden och solen varierar. När jorden befinner sig som närmast solen i sin bana (perihelium) är avståndet till solen ca 147 100 000 km, och det längsta avståndet (aphelium) är ca 152 100 000 km. För närvarande infaller perihelium då det är vinter på norra halvklotet, och aphelium då det är sommar här. Jordens medelavstånd till solen är 149 597 870 km vilket avrundas till 150 000 000 km (150 miljoner km). Man kallar detta mått för 1 AU (eng: astronomical unit, sve: astronomisk enhet).

Jordens densitet är ca 5 520 kg/m³ vilket är den högsta densiteten av alla solsystemets planeter. Man har räknat ut att jordklotet väger 5,98 x 10²⁴ kg. 

Jorden omges av en atmosfär som sträcker sig till åtminstone 400 km:s höjd. Den största delen av jordens yta täcks av vatten. De torrlagda delarna av vår jord har en medelhöjd över havet på 840 m. Det högsta berget, Mount Everest, är 8 848,86 m högt (mätning från år 2020), och den djupaste djuphavsgraven, Marianergraven, är ca 10 984 m djup mätt från havsytan. Det är svårt att mäta dessa höjder och djup så siffrorna varierar lite beroende på metod och källa. Om man jämnade ut jordens yta skulle vattnet ligga som ett 2 440 m tjockt täcke över hela planeten.

Jorden är uppbyggd av jordskorpa, mantel och kärna. För att ta reda på hur jordens inre är uppbyggt har man tagit hjälp av de seismiska vågor som uppstår vid jordbävningar och sprängningar. Jordbävningsvågorna går genom jorden, men det sker förändringar i deras färdriktning och hastighet när de möter olika lager inuti planeten. Genom att mäta var och när jordbävningsvågorna når ytan på olika ställen på jorden har man kunnat få en bild av var gränserna mellan de olika lagren inuti jorden ligger och hurdana de är. De delar av jorden som har den största påverkan på livet är litosfären (jordskorpan och översta delen av manteln), hydrosfären (vattnet) och atmosfären (luften).

Litosfären

Med begreppet litosfär menar man jordklotets yttre fasta skal som består av jordskorpan och den översta delen av jordens mantel. Litosfärens nedre gräns är där astenosfären börjar, ungefär på ett 100–200 km:s djup under kontinenterna och ca 50–100 km under oceanbottnarna. Den fasta jordskorpan är uppdelad i kontinenter, dvs stora sammanhängande landytor. De geografiska kontinenterna är Eurasien, Afrika, Sydamerika, Nordamerika, Australien och Antarktis.

Hydrosfären, vattnet på jorden

Till hydrosfären hör alla jordens oceaner, innanhav, sjöar och floder. Också grundvattnet är en del av hydrosfären. Ca 70 % av jordklotets yta är täckt av hydrosfärens vatten, och över 98 % av det vattnet är saltvatten. För människorna är sötvattnet eller färskvattnet viktigast, och det finns i sjöar, vattendrag, glaciärer och som grundvatten i jordmånen och berggrunden. Vattnet på jorden befinner sig i ett ständigt kretslopp mellan atmosfären, hydrosfären och marken. Det avdunstar från vattendrag, sjöar och markytan och går då över till atmosfären där det kondenseras och bildar moln. När molnen blir för vattenfyllda regnar vattnet tillbaka ner till jorden och vattendragen. Regnvattnet flödar längs markytan och som grundvatten inne i de jordlager som släpper igenom vattenflöden.

Atmosfären

Atmosfären är ett gaslager som omger jorden, och utan den skulle vi inte ha något liv på jorden. Ju högre upp i atmosfären man kommer desto tunnare blir den, partiklarna ligger allt längre ifrån varandra. Det är i atmosfären som vädret skapas. Vädret påverkar oss på många sätt, bland annat genom inverkan på matproduktionen. Ett långvarigt dåligt väder (eller förändring i vad som är vanligt på den platsen) kan göra att det blir matbrist i området, och följden blir att folk svälter.

Atmosfären består av gaserna kväve (78 %) och syre (21 %). Vattenånga är också en viktig gas i atmosfären trots att det procentuellt sett bara finns mycket lite av den. Man delar in atmosfären i olika lager enligt temperatur, nedifrån uppåt:

troposfären (ca 1–14 km)
stratosfären (ca 18–50 km)
mesosfären (ca 50–90 km)
termosfären (ca 90–200 km)

Tidsbegrepp och tideräkning

Människor har skapat olika sätt att hålla reda på tiden för att förstå sin värld bättre. Sättet att mäta tiden har utvecklats ur olika behov, till exempel för att hålla reda på när det är bäst att så och skörda och för att kunna fira olika religiösa högtider vid rätt tidpunkt. I början höll man reda på tiden genom att följa med framför allt solens och månens rörelser över himlen. Så här skapades olika kalendrar och system för att räkna årens gång. Idén med något slags tideräkning är ju att hålla reda på olika astronomiska tidsenheter, som dygn, månader och år, och få dem att passa ihop och följa någon slags rytm som går att räkna ut på förhand. Enligt vår nuvarande kalender, den gregorianska kalendern, är det 365 dygn på ett år. Dygnen delas in i 12 månader vars längd varierar mellan 28 och 31 dygn.

Tidskoncept

Ett dygn är den tid som det tar för jorden att rotera ett varv runt sin egen axel. Den exakta rotationstiden är 23 timmar, 56 minuter och 4,1 sekunder. När man i vardagen talar om ”ett dygn” menar man en tidsperiod på 24 timmar.

En månad betyder tiden det tar för månen att rotera ett varv runt jorden. Tiden det tar för månen att gå från fullmåne till fullmåne (synodisk omloppstid) är 29 dygn, 12 timmar och 44 minuter. Kalendermånadernas längd är 30 eller 31 dygn, förutom februari som normalt är 28 dygn och under skottår 29 dygn. Kalendermånaderna stämmer alltså inte perfekt överens med det astronomiska begreppet månad.

Ett år är tiden det tar för jorden att färdas ett varv runt solen. På ett kalenderår går det 365 dygn, under skottår 366 dygn. Astronomiskt räknar man att ett år är ungefär 365,25 dygn långt, så man använder man sig av skottdagar för att jämna ut kalenderåret så att årstiderna inte förskjuts i förhållande till datumen. De år som årtalet är jämnt delbart med 4 (till exempel år 1988, 1996, 2004, 2020) sätter man in en skottdag så att året får 366 dagar. Jämna hundratal får en skottdag bara om årtalet är jämnt delbart med 400. Det betyder att år 1800, år 1900 och år 2100 inte är skottår, medan år 2000 hade en skottdag och var alltså 366 dagar långt.