Teemu Karlsson. Svensk översättning Anna Saukko.
Vulkaner och vulkanutbrott uppstår vanligtvis i områden där tektoniska plattor rör sig i förhållande till varandra. Särskilt vanliga är de i subduktionszoner där en platta sjunker under en annan och delvis smälter av hettan. Denna smälta har lägre densitet än omgivningen och börjar stiga mot ytan som magma. Vulkaner förekommer också i stor mängd vid plattgränser där plattorna glider isär, såsom på Island, samt vid så kallade heta fläckar där magma kan tränga upp genom plattan mitt på dess yta. På dessa ställen är det jordklotets varma mantel som förorsakar magmabildning.
Vulkanutbrott kan variera mycket i typ och styrka. Ibland producerar de långsamt rinnande lava som kan täcka stora områden men som rör sig så sakta att människor vanligtvis hinner undan. Andra gånger är utbrotten explosiva och skapar heta pyroklastiska flöden och enorma moln av aska som kan röra sig snabbt och orsaka stor förödelse.
Olika slags vulkaner
Vulkaners struktur och utseende beror till stor del av magmans sammansättning. Tunnflytande och lätt rörlig magma bildar breda, flacka formationer som kallas sköldvulkaner. Däremot bygger trög och seg magma upp branta stratovulkaner. Om toppen av en stratovulkan kollapsar eller sprängs bort vid ett kraftigt utbrott bildas en stor sänka, en så kallad kaldera.
Stratovulkan
Stratovulkaner representerar den klassiska konformade vulkantypen. De kännetecknas av en brant topp och sluttningar som gradvis blir flackare mot basen. Strukturellt består de av upprepade lager från tidigare utbrott: växelvisa lager av lava, aska och sten. Många av världens mest kända och högsta vulkaner tillhör denna grupp.
Sköldvulkan
Sköldvulkaner bildas när mycket lättflytande magma breder ut sig över stora områden. Deras profil är låg och utsträckt, och formen kan liknas vid en sköld som lagts på marken. Sluttningarna är jämnt flacka och breder gradvis ut sig, och den allra flackaste delen finns ofta nära vulkanens centrum. Därför är de i genomsnitt mycket vidsträckta, även om de inte reser sig särskilt högt.
Lavakupol på en stratovulkan
Om magman i en stratovulkan är särskilt trögflytande hinner den inte rinna långt från kratern innan den stelnar. Då kan en massiv, fast kupol eller propp av lava bildas i vulkanens öppning och blockera utbrottskanalen. Vid följande utbrott byggs trycket upp under denna propp, och när den plötsligt brister kan en kraftig explosion uppstå som förändrar vulkanens toppstruktur avsevärt.
Vulkanisk aktivitet och dess effekter
Effekterna av vulkanisk aktivitet kan sträcka sig långt utanför själva utbrottsområdet. Aska kan förstöra grödor, orsaka andningsbesvär och stoppa flygtrafik, som vid utbrottet av Eyjafjallajökull på Island år 2010. Stora utbrott kan dessutom släppa ut så mycket partiklar och gaser i atmosfären att de reflekterar solens strålning tillbaka till rymden och på det sättet kyler ner klimatet på jorden.
Även om Finland inte har några vulkaner kan deras effekter märkas här, till exempel genom försämrad luftkvalitet eller störningar i flygtrafiken. Internationella övervaknings- och varningssystem spelar därför en central roll i hanteringen av vulkanrisker.
Antalet vulkanutbrott har inte ökat på senare tid, även om det ibland påstås. Enligt Global Volcanism Project har visserligen fler utbrott rapporterats än tidigare, men ökningen beror främst på mer aktiv och effektiv övervakning. Till exempel upptäcks numera även mindre utbrott lättare tack vare satelliter.
Senaste vulkanaktiviteten
Listan nedan är sammanställd från Smithsonian Institutes / USGS:s veckovisa vulkanrapport. Notera att listan visar endast de vulkaner som rapporterats ha varit aktiva under den gångna veckan, inte alla vulkaner som klassas som aktiva. En fullständig lista över alla aktiva vulkaner finns på Smithsonian Institutes webbsida Global Volcanism Program.
[volcano_list]