Randbildningar och rullstensåsar

 

I samband med inlandsisarnas avsmältning strömmar stora mängder smältvatten genom vertikala sprickor och isälvstunnlar i glaciärisen. Vattnet rör sig ständigt mot iskanten eftersom det hydrostatiska trycket lättar mot glaciärens yttre delar.

Smältvattnet transporterar och sorterar små och stora partiklar. De alla finaste fragmenten, silt och ler, transporteras i suspension. Sand som är aningen grövre studsar framåt i s.k. saltationsrörelser. Grova fragment såsom sten och grus rullar längs med isälvens bottenskikt.

Under smältsäsongen är strömningshastigheten mycket hög. Smältvattnet i isälvstunnlarna förmår då transportera, och därigenom även sortera, stora mängder isälvsmaterial fram till iskanten. Tyngre partiklar, såsom sten och grus, rundas då de rullar längs med isälvens botten och avlagras strax intill älvmynningen. Sand, som är aningen finare studsar framåt i s.k. saltationsrörelser. De allra lättaste partiklarna, silt och ler, rör sig i suspension och avlagras inte förrän de når lugnare vatten längre ifrån glaciärkanten.
 
 
 
Det grövsta materialet (sten och grus) avlagras först och bildar åsens grovkorniga inre. I takt med avsmältningen och iskantens successiva förskjutning uppströms, avlagras sedan även lättare material (sand) ovanpå åsen. Isblock som avskilt sig från den aktiva glaciärisen kallas dödis.
 
I samband med dödisavsmältning bildas djupa och slutna dödisgropar som idag representeras av sjöar och kärr.

 

 
 
 
Då glaciärisen smälter rasar isälvssedimenten längs med åsens sidor eftersom tunnelväggarna inte längre stöder åsen. Höga åsar med spetsiga krön och branta rassluttningar kallas getryggsåsar.
 
 
 
Salpausselkäryggarna, eller stängselåsarna, är tre långa sammanhängande randbildningar som sträcker sig i östvästlig riktning genom hela södra Finland. Under yngre Dryas, för 12 700 år sedan, avtog glaciäravsmältningen till följd av en plötslig kallperiod. Åsryggarna bildades i turordning intill den långsamt krympande inlandsisens iskant då iskanten stundvis var stationär. Moränlager ovanpå och inuti salpausselkäryggarna indikerar att glaciärisen även tillfälligt stötte framåt och bredde ut sig över ryggarna.
 
Då glaciärkanten befann sig ovanom vattenytan spred sig strömkanalerna över stora landområden och bildade alluvialslätter. Dessa kallas sandur enligt isländsk terminologi.

 

 
Rullstensåsar och randbildningar är de vanligaste landformerna i Finland som har bildats intill eller framför en glaciärkant. Förutom salpausselkäryggarna, sträcker sig även Centrala Finlands randbildning mellan Hämeenkanta i Satakunda och Jyväskylä i Mellersta Finland. 
 
 

{slide=Källor|closed|noscroll}

Bilder: Harri Kuvonen ja Jukka-Pekka Palmu, GTK.
 
Andréasson, P., 2006, Geobiosfären. Studentlitteratur. 604 s.
{/slides}