Från Eeminterglacialen till Weichselistiden

Eem

Den senaste interglacialen (varm period mellan istider) ägde rum för ca 130 000 – 115 000 år sedan och kallas Eem.  Eemhavet täckte stora delar av Finlands kustområden och hade förbindelser till Vita havet via Karelen, samt till Nordsjön via Kattegatt och sannolikt också via ett sund mellan Danmark och Tyskland. 

 

Weichsel

Den senaste istiden, som kallas Weichselistiden, började för 115 000 år sedan. På basis av geologiska undersökningar omfattade istiden fyra stadialer (kallperioder med istillväxt) med mellanliggande interstadialer (återgång till mildare klimat). Av de fyra stadialerna medförde åtminstone tre av dem betydande nedisningar i Nordeuropa. 

Det första istäcket bredde ut sig för ca 100 000 år sedan och täckte hela Barentshav i nordöst men lämnade stora delar av Finland och landområdena söderut isfria. Endast Lappland var istäckt. 

Den andra nedisningen, Mittweichselglasiationen, började för 75 000 år sedan och hade en mindre utbredning i nordost. Inlandsisen sträckte sig emellertid längre söderut och täckte hela Finland samt stora delar av Östersjön för 65 000- 55 000 år sedan. 

Weichseltidens maximala utbredning ägde rum under den sista nedisningen för 30 000 -20 000 år sedan. Inlandsisen täckte hela Norden och sträckte sig ända till de Brittiska öarna, Tyskland, Polen och Nordvästra Ryssland.

 

 

Weichselistidens fyra stadialer och inlandsisens utbredning. Bild: Jukka-Pekka Palmu/GTK

 

Efter Weichseltidens kyligaste period övergick klimatet igen till mildare temperaturer. Tillbakadragningen av inlandsisen började för ca 17 000 år sedan och var som intensivast för 15 000 år sedan. För 12 700 år sedan avtog avsmältningen till följd av en plötslig kallperiod. Denna period kallas yngre Dryas och tog slut för 11 600 år sedan varefter avsmältningen fortsatte ända tills hela inlandsisen hade försvunnit för ca 9 000 år sedan.